Rss feedTweeter buttonFacebook buttonTechnorati buttonReddit buttonMyspace buttonDelicious buttonLinkedin button

Archive for januari, 2015

Preferensaktier – en guide!

preferred-stocks-preferred-securitiesI takt med att ränteklimatet fallit och numera nästintill lyser med sin frånvaro så har preferensaktier på riktigt börjat glimma. Investerarkollektivet har inte varit sen på bollen utan började uppvakta dem för några år sedan. Nu utgör de ett segment mellan räntesidan och aktiesidan. Jag har skrivit ihop en liten guide på förfrågan från en av mina följare, dock blev den lite längre än planerat då jag är en pratkvarn. För enkelhets skull har jag sammanfattat den i en pdf som du kan spara och läsa närsom/hursom.  Jag hoppas denna författning ger dig någon form av behållning och tar tacksamt emot feedback på Nicklas(at)ekonomikunskap.com.

Guiden hittar du här! (PDF-format)

Trevlig läsning!

Tillgångsslaget har fått en renässans på marknaden och undertecknad har flitigt investerat inom segmentet de senaste åren. Det återupplivade intresset tror jag i mångt och mycket beror på det låga0procent ränteklimatet. I denna författning kommer jag försöka förklara vad en preferensaktie är, varför bolag emitterar dessa och varför investerare lockas av dem samt för vilken typ av investerare dessa lämpar sig. Sist men inte minst avslutar jag med en redogörelse för hur jag ser på tillgångsslaget samt varför jag investerar i dem.  Sverige har i skrivande stund för första gången i mannaminne en styrränta (reporänta) som är helt eliminerad, förpassad och golvad till nivån 0 %. Statspapper med löptid på 1- och 2 år befinner sig till och med i negativt territorium.

Reporäntan kallas för styrränta då den har en styrande funktion i samhällsekonomin. Riksbanken sätter genom penningpolitiken priset på pengar, via reporäntan, som i sin tur påverkar banksystemets kostnad för kortsiktig likviditet vilket fortplantar sig genom det finansiella systemet och agerar riktkarl för flertalet övriga räntenivåer på räntemarknaden.
Vad har då detta med preferensaktier att göra? Jo, i en värld där allt är relativt har dessa blivit omåttligt populära då räntenivån är i princip obefintlig, ackompanjerad av en negativ inflationsnivå, alltså deflation som ger en god realavkastning.

Fler och fler inser att räntan på bankboken är obefintlig samtidigt som aktiemarknaden, i spåren av den extremt expansiva penningpolitiken är ansträngt värderad i historiska mått mätt. Detta faktum tvingar riskaverta sparare/räntejägare längre ut på riskkurvan på samma sätt som en flock djur beger sig mot nya jaktmarker när födan sinar, i vårt fall är denna föda avkastning eller iallafall förväntad avkastning. Dessa investerare tvingas alltså ta mer risk vid varje enskilt tillfälle för att uppnå en godtagbar avkastning. De på marginalen mer riskaverta investerarna på aktiemarknaden väljer vid dessa nivåer att kliva ned ett trappsteg på riskskalan och finner där ett attraktivt utbud av dessa preferensaktier. Min tro är således att både investerare från räntesegmentet tar steget upp riskmässigt samt att vissa individer som normalt investerar i stamaktier tar ett steg ned.

Preferensaktier brukar slarvigt beskrivas som en hybrid mellan en obligation och en aktie. Rent juridiskt så är det en aktie men som ofta har speciella villkor i förhållande till bolagets stamaktier. Vanliga egenskaper hos preferensaktierna brukar inte sällan vara:

– Förtur till utdelning före stamaktieägarna
– Förtur i prioritetsordningen vid likvidation
– Bättre rätt i prioritetsordningen vid konkurs
– Konvertering till stamaktier

Det faktum att preferensaktier (”preffar”) har en på förhand bestämd utdelningsnivå som brukar vara högre än stamaktieägarnas samt har bättre rätt till utdelning har spätt på liknelsen vid en Snowballobligation. Då nivån på utdelningen på förhand är bestämd är potentialen betydligt lägre än stamaktier eftersom innehavaren ej åtnjuter bolagets vinsttillväxt, utdelningen har ett tak och placeringen således en begränsad potential. Detta skulle lite grann kunna liknas vid aktiemarknadens Premieobligationer i termer av att de är tråkiga men mer förutsägbara (risken kan ej jämföras).

Aktiebolagslagen stipulerar att samtliga aktier i ett bolag har lika rätt till bolaget om inte bolagsordningen föreskriver annat. Däri skall de olika aktieslagen samt deras andel redovisas, även skillnaden skall framgå. Vad gäller röstvärdesskillnad så framgår det av lagtexten att ingen aktie får ha ett röstvärde som överstiger 10 gånger röstvärdet på någon annan aktie. Det finns dock undantag på den svenska marknaden då vissa bolag, ex. SEB har C-aktier som har 1/1000-dels röst men dessa är undantaget som bekräftar regeln då detta aktieslag ej får emitteras efter 1950-talet. Preferensaktiernas utdelning skall klubbas på bolagets årsstämma och viktigt att känna till är att preffarna ofta uppbär 1/10-dels röst.

En fördel för det emitterande bolaget är att preferensaktiekapital rent räkenskapsmässigt klassas som eget kapital varpå skuldsättningen ej ökar i bolaget. Ägarna av dessa aktier betraktar inte sällanlaw dessa som ett skuldinstrument då utdelningen är given och kurstillväxten begränsad givet bestämd utdelning som ej ökar. Vill man ta del av stigande vinster och kurstillväxt köper man ju istället stamaktien. Implicit är eget kapital dyrare för ett bolag än lån då aktieägarnas avkastningskrav överstiger bankens ränta på säkerställda lån. Det kan vara bra att läsa på om det specifika bolagets villkor i bolagsordningen eller prospektet samt det skäl som bolaget angivit för emitteringen av dessa. Ibland kan det tänkas vara så pass att banken ej beviljar bolaget lån och ibland kan det vara så att bolaget lånar pengar från banken med villkor om viss egen insats, en insats som finansieras med emission av preferensaktier då dessa räknas som eget kapital.

Detta innebär att ett fastighetsbolag kan förvärva en fastighet med nära på 100% lånefinansiering. Banken beviljar ex. 70% lån och de resterande 30% finansieras via preferensaktier. Preffarna ökar inte skuldsättningen i bolaget då de räknas som eget kapital samt på så vis även stärker soliditeten. Däremot kan man i teorin tycka att både bolaget och innehavaren av preffen ser detta som ett lån. Utdelningen till preffägarna är ju inte heller en kostnad för bolagt rent bokföringsmässigt.

Inte sällan möts jag av kommentaren att preffar är dyrt för bolaget och att de egentligen skulle ha lånat på banken om de haft möjlighet, här kommer en alternativ syn:

Balancing Home Symbol And PercentageWACC står för Weighted Average Cost of Capital, som namnet antyder handlar det om den viktade genomsnittliga kapialkostnaden. Ett fastighetsbolag som vill köpa en fastighet går till banken för att finansiera detta, intecknar fastigheten som ställs som säkerhet för lånet. Banken vill dock ha en säkerhetsmarginal då fastighetspriserna tenderar att fluktuerar så belåningsgraden understiger köpeskillingen. Inte sällan landar belåningsgraden maximalt på 70%, ju tryggare investeringar desto bättre. En kommersiell fastighet i en kommun som lider av avfolkning tenderar att ha högre risk än en hyresfastighet i en storstad med stark befolkningstillväxt.

De sista 30% av köpeskillingen vill alltså banken att bolaget tillskjuter. Detta löser bolaget genom att emittera preferensaktier som explicit har ett lägre avkastningskrav än stamaktieägarnas implicita krav på säg 10% då preferensaktierna emitteras till ex. 6%. Bolaget lånar alltså så mycket det går hos banken då lånat kapital är billigare och sedan tillskjuts det näst billigaste kapitalet, cappat aktiekapital i form av preffslantar.

Aktieägarnas avkastningskrav  10%
Preferensaktieägarnas utd/direktavk. 6%
Bankens låneränta   3%

Det är här det magiska börjar. Fastighetsbolaget har hittat en fastighet som yieldar 6,5% (driftnetto/marknadsvärde) och har en finansieringsstruktur om 70% banklån och 30% eget kapital genom preferensaktiekapital:

Finansiering
70% banklån á 3% ränta      2,10% (0,7*0,03)
30% EK/preffar á 6%           1,80 % (0,3*0,06)
WACC                                      3,90% 

Investering (fastighet)
Fastighet A   6,5% yield

Investeringsnetto
6,5% – 3,90% = 2,60% 

Nu kanske 2,60% inte låter som en jättestor förtjänst men fastighetsaffärer är i mångmiljon- eller i miljardklassen. 2.6% på en fastighetsaffär är inte sällan stora belopp i absoluta tal och helt klart värdeskapande för stamaktieägarna. Eftersom preffar inte räknas som främmande kapital (skuld) utan eget kapital men likväl informellt kan likställas lån så bör man som aktieägare av preferensaktiekapital förvissa sig om att bolaget inte emitterar för stora volymer och snedvrider maktfördelningen i bolaget. Alltså så att det inte blir minoriteten stamaktieägarae som bestämmer äver majoriteten preferensaktieägare med röstsvaga aktier vid viktiga beslut som rör t.ex. utdelningen.

Ytterligare en fördel för bolaget är att ett banklån eller en företagsobligation är känsligare vid finansiella störningar. Missas betalningen kan detta leda till en kredithändelse eller ”default” vilket är mycket negativt för bolaget ur kreditsammanhang, jämför med en betalningsanmärkning för en privatperson. Preffarna däremot kan i värsta fall bli av med utdelningen eller få den uppskjuten utan att detta räknas som en, i sammanhanget, default.

I bolagets prospekt när dessa emitterades framgår huruvida preffarna är ackumulerande eller icke ackumulerande vid inställd utdelning. Är dessa ackumulerande innebär det att utdelningen läggs på hög och skall betalas när möjlighet finns, innan vanliga stamaktieägare får utdelning, ofta till en relativt hög straffränta som också anges i prospektet. När Akelius emitterade preffar så sa Roger Akelius att det är bättre att hålla inne preffägarnas utdelning och betala straffränta än att ställa in betalningarna till banken eller obligationsinnehavare vilket är kritiskt för bolaget och kan leda till omstrukturering eller konkurs.

En risk värd att nämna som Aktiespararna skrev om i en artikel om preferensaktier (”Preferensaktier – ulvar i fårakläder”) lyder: Ett bolag som gett ut ett stort antal röstsvaga preffar och hamnar i finansiell knipa tvingas av banken att slopa all aktieutdelning. Båda aktieslagen stamaktie/preff faller på börsen och preffen handlas till säg 50% av nominellt belopp. Vad händer då några år senare när bolaget finansiellt får näsan ovanför vattenytan och förfogar över fritt kassaflöde? Ett alternativ vore att återuppta den ackumulerade utdelningen till preferensaktieägarna vilket vore bingo för dem. Ett annat alternativ är att, över börsen, återköpa preffar till halva priset. Så visst finns det risker med tillgångsslaget också. Preffsegmentet på svenska marknaden utgörs i stor utrsträckning av fastighetsbolag även om det finns andra verksamheter/bolag såsom SAS och Ratos. Det låga ränteklimatet sänker fastighetsbolagens största kostnad, räntekostnaden vilket skapar ökade fria kassaflöden vilket i sin tur sänker risken för att utdelningen skall utebli. Skattetvister, skadegörelse, stigande räntekostnader, ökad inflation, vakanser m.m. är riskfaktorer. Stiger räntenivån så minskar ju attraktionskraften eftersom andra alternativ stiger samtidigt som preffens utdelning är cementerad. Även stigande inflation är negativt då detta minskar den reala räntan/avkastningen.

Så för vem passar preferensaktier? 
Modern portföljstrategi förordar ju olika tillgångsslag med låg korrelation för att minska den totala risken i portföljen såsom räntor, valutor, aktier, råvaror, fastigheter m.m. I de fall man har räntor i portföljen i rådande ränteklimat så är nog avkastningsbidraget från den allokeringen nära noll. Den utgör istället matlagningsgrädde som agerar motvikt mot cayennekryddan och sambal oeleken. För att göra grytan mer smakrik kan det vara bra att jacka upp matlagningsgrädden från 4% fett till 15% fett, vi behöver alltså hitta en likvärdig exponering med högre förväntad avkastning. Här agerar preferensaktierna faktiskt ett alternativ. De allra flesta preffar yieldar 5,5-6,2% och har kvartalsvis kapitalisering. Fastighetsbolagen gynnas av att räntekostnaderna på resultaträkningen hålls låga och tillgångsslagets attraktionskraft förstärks av lågränteklimatet och deflationshot. Ställ detta i relation till rena ränteplaceringar där korta placeringar på penningmarknaden knappt ger en
avkastning som ett mikroskåp kan uppfatta samtidigt som obligationer på obligationsmarknaden med några års duration är tickande bomber den dagen räntan börjar normaliseras då detta leder till kursförluster. Däremot skulle jag avråda från att äga preferensaktier i en långsiktig aktieportfölj, den föväntade avkastningen är alldeles för låg, låt mig ge ett talande exempel:
En person som är 25 år och vill spara långsiktigt, säg till pensionering vid 65 års ålder har således en placeringshorisont på 40 år. Som ni säkert känner till så var det ju självaste Einstein som ska ha sagt att ränta-på- räntaeffekten är världens åttonde underverk.

einstein

Personen i fråga deponerar 100.000 TSEK dag 1. Förväntad avkastning:

Preferensaktier:  6 %
Aktier:   11 %

Utfall:
Preferensaktier  1 096 000 kr
Stamaktier  7 983 000 kr

Lägg därtill ett månadssparande på 3000kr/mån utöver den initiala investeringen så blir differensen ännu större.

Preferensaktier  7 070 000 kr
Stamaktier  33 784 000 kr

Jag hoppas dessa exempel var talande. Personligen tycker jag inte att preferensaktier har en given plats i en långsiktig portfölj men en senior som på livets höst vill ha en utdelningsportfölj för att få en guldkant på tillvaron eller någon som inte vill ta den risk som är förknippad med aktiemarknaden så kan detta vara ett alternativ, även om risken är högre än både räntesparande och bankkonto.
Att enbart ha pengarna i madrassen utgör tyvärr också en risk, en risk som förmodligen är exponentiell i takt med placeringshorisonten. Inflationen som gröper ur pengarnas köpkraft är lite som karies som ger dig hål i tänderna, vid sidan av malen som knaprar lite på slantarna om de skulle ligga i madrassen. Jag säger som Börje Ekholm på Investor, den största risken på lång sikt är nog att inte äga aktier.

Sammanfattning för-/nackdelar:
– Bra direktavkastning.
– Kvartalsvis kapitalisering.
– Lägre risk än aktier (generellt).
– Låg volatilitet.

– Begränsad potential/kurstillväxt.
– Ingen exponering mot bolagets stigande vinst.
– Låg omsättning vilket kan skapa stor spread samt kurspress vid större orolighet på marknaden.
– Känslig för ökad ränte- och inflationsnivå.
– Lågt röstvärde
– Marknaden riskerar att bli blind för den bolagsspecifika risken och enbart titta på yield.

Utöver detta kan det vara bra att ha koll på eventuella utestående obligationer och banklån samt om det finns kovenanter. Villkor som bankerna sätter på bolaget, ex. att skuldsättningen max får vara 4x EBITDA eller att belåningsgraden maximalt får uppgå till 70% m.m. Om det finns villkor likt dessa och bolaget ligger i farozonen så kan ju banken kräva att bolaget håller inne utdelningen till den finansiella stressen lagt sig. Vidare stipulerar även bolagen i prospektet till vilken nivå bolaget kan köpa tillbaka preferensaktierna och tidigast när.  Vissa preffar höjer dessutom den årliga utdelningen efter en viss given framtida punkt. Några preffar handlas över inlösennivåer vilket inte behöver vara fel för det men det är då viktigt att känna till att den ”garanterade förlusten” måste dras av från direktavkastningen på pappret så man får fram den korrekta ”Yield to Maturity”.

Exempelvis:

Nominellt  300 kr
Utdelning  20 kr
Direktavk.  6,66%
Marknadskurs  367 kr
Inlösenkurs  350 kr

Initialt vid emitteringen av ovan nämnda preff (fiktiv) var direktavkastningen 6,66% men i dagsläget är running yield (20/387) 5,44 %, so far so good.. marknadsräntan kanske har krupit ned varpå investerarna värdesätter preffen lite högre och handlar upp kursen varpå yielden faller. Nu är det ju dock så att den handlas till 367kr vilket är 17 kr över inlösenkurs. Om vi räknas med att bolaget med all säkerhet kommet att lösa in denna aktie om exakt 1 år så innebär det ju en garanterad förlust allt annat lika, håller vi den till inlösen så blir det ju inte en förlust i absoluta tal utan en minskad avkastning/yield. ((350+20)/(387) = 0,82% vilket är betydligt mindre än de tillsynes (20/367) 5,44% man tror att man kommer få.

Hur jag förhåller mig till preffar! Själv har jag som ni säkert vet en otroligt lång placeringshorisont. Min strategi bygger på 5 olika portföljer och taktiken/allokeringen beror på marknadsförutsättningar. Mina portföljer är:

– Amorteringsportföljen
– Kassaflödesportföljen
– Tillväxtportföljen
– Worldwideportföljen
– Swingtradingportföljen (1-3 mån)

Amorteringsportföljen är en helt lånefinansierad portfölj vars existens bygger på att belåna övriga depåer för att långsiktigt ha en running debt ratio på 30%. Mer än så vill jag inte belåna mig, om marknaden skulle krascha 50% (48% 2008) så skulle det innebära att min skuldsättning skulle öka till 60 %. Då jag har en livslång placeringshorisont och köper kvalitetsbolag, mer om det dippar, så sover jag gott om natten. Det långsiktiga målet med Amorteringsportföljen och Swingtradingportföljen är att generera avkastningsbidrag till de övriga långa portföljerna. Den sistnämnda är även ett sätt för mig att lära mig mer om bolagsanalys på kortare sikt samt faktorer som styr på kort sikt såsom räntenivå, valuta, marginalerexpansion/kontraktion, politik m.m.

Målet avkastningsmässigt är att generera 10% per år efter kapitalkostnad. Min WACC är för närvarande en bit över 1% vilket gör att jag kan göra samma spreadupplägg som tidigare redovisat bolagsexempel i denna text.  Om portföljen belånas till 30% och exponeras mot tillgångar som förväntas avkasta 10% så ger detta ett avkastningsbidrag på 3%-enheter. Inte mycket kan tyckas men med en lång placeringshorsiont så ger det ett ordentligt avtryck. På 27 år fördubblas kapitalet vid en ökning av den förväntade avkastningen med 3%-enheter.

Således har jag skapat en kassako som genererar kassaflöde kvartalsvis som efter kapitalkostnad ger ett bra tillskott i portföljen.
Volatiliteten är låg men dippen 19 sep – 16 okt var speciell då många dansade kring utgången och panik utbröt när tyska industrisiffror á la 2009 kom. Då föll preffarna rätt ordentligt, mycket tack varje den låga omsättningen varpå utbudet dränkte efterfrågan och efterföljande sättning var ofrånkomlig, många bra affärer gjordes under den dippen.

För att så ett frö till en tankeställare vill jag ge ett talande exempel till varför jag anser att viss belåning kan vara av godo så länge man har en nykter inställning till belåningen som verktyg samt respekt för risken.

Portfölj   3 MSEK
Månadsspar  12 TSEK
Horisont  40 år Avkastning
EK  11 % Avkastning
TB  3%-enheter extra via belåning

Utan belåning:  342 705 000 kr
Med belåning:  1 053 660 000 kr

En extra avkastning har alltså med de två viktigaste komponenterna för ett långsiktigt sparande, tiden och avkastningen, genererat 710 955 000 kr mer än utan belåningen. Detta är självklart ingen garanti men bara ett sätt att illustrera kraften i ränta på ränta samt var några ynka procentenheter extra gör. 3,07 ggr mer kapital!
För mig är preferensaktier ett verktyg för att skapa riskjusterad överavkastning.  Lycka till!

 

lördag, januari 24th, 2015 Aktier, Preferensaktier 5 Comments

Börsåret 2015!

Då var det äntligen sent omsider dags för mitt första blogginlägg 2015. Börsen har inlett året lite mer volatilt än vad 2014 serverade, nästan så man gått och blivit bortskämd. Vi har befunnit oss mitt på, söderut och norrut om den finansiella ekvatorn för att för stunden ha rest norrut igen med en uppgång på +1.85% på helåret för OMXS30. Mina portföljer ser ut enligt nedan:

Amortering: 1.84%
Kassaflöde: 2.23%
Tillväxt: 4.87%
Worldwide: 1.93%

Dessutom har jag ytterligare en portfölj att addera till samlingen, nämligen Swingtrading-portföljen. Ovanstående depåer utgör min strategi där den taktiska allokeringen beror på omvärldsfaktorer och marknadsklimat. Den senaste tiden har Amorteringsportföljen som är en helt belånad portfölj fått mycket uppmärksamhet. Detta beror på att det låga ränteklimatet gett mig incitament att nyttja situationen för att bygga upp spreadcases. Det innebär att jag finansierar mig billigt och ikläder mig risk i form av lågvolatila tillgångar som ändock ger ca 5% i spread, kvartalsvis, för att sedan låta denna överavkastning bidra till window-dressing i huvudportföljerna, jag ökar helt enkelt räntabiliteten på eget kapital via billigt finansierade lågvolatila tillgångar. Därefter har även Worldwide-portföljen fått en del uppmärksamhet då jag lockades att investera långsiktigt i amerikanska papper när SEK/USD stod i 6.44 vilket i efterhand var en mycket lyckad affär. Där införskaffades Berkshire Hathaway och Apple, ett fantastiskt bolag för övrigt, underskatta inte konsumenten och dess lojalitet.

Hursom kommer 2015 vara året då jag försöker sålla bruset och allokera mer tid än någonsin för att förkovra mig i aktieanalys. För att forcera mig att hela tiden sträva efter ökad kunskapsnivå har jag valt att öppna denna depå som kommer att handla i aktier med en genomsnittlig innehavstid på 1-3 månader. Jag arbetar i finansbranschen, vilket är en förtroendebransch varpå jag omfattas av månadsregeln. Jag får inte förvärva ett finansiellt instrument (valuta undantaget) och sälja detta med vinst inom 30 dagar. Vad gäller mina hjärnceller så skall alltså arbetslösheten ned och sysselsättningen slå i taket, tid och energi skall allokeras till fördjupad aktieanalys. Detta är ett sätt att skapa incitament att, vid sidan av mina långsiktiga portföljer addera mer kunskap om marknaden och dess mer kortsiktiga fluktuationer. Viktigast är dock mina långsiktiga portföljer vars strategier är helt cementerade.

Jag skrev i föregående inlägg att målet i (finansiella) absoluta termer var 150-500tkr beroende på marknadsklimat, föregående år gav 407tkr varav 112tkr utgjordes av utdelningar, något som bör kunna höjas till iallafall 125tkr 2015. Glädjande nog har årets fattigmånad bjudit på närmare 50tkr i portföljtillväxt YTD, nu är det dock nästan tjänstefel att skriva YTD enbart 20 dagar in i det nya året, vem vet om ECB tar fram bazookan eller vattenpickadollen på torsdag, det sistnämna lär nog göra flertalet besvikna och ordna lite eksem i portföljen.

Vidare har jag även lovat att redovisa mina portföljer på bloggen vilket jag kommer att göra. Dessutom kommer jag även redovisa samtliga transaktioner via Twitter @Investeraren (http://www.twitter.com/investeraren). Det har dock varit lite mycket den senaste tiden och för tillfället tar planeringen av Unga Aktiesparares planerade resa till New York upp stor del av tiden. Dessutom har jag förutom Unga Aktiesparare Lidingö även blivit invald i Aktiespararna Lidingö vilket självklart är en stor ära och svårt att tacka nej till då undertecknad tyvärr snart är juniora senior enligt Aktiespararnas (ögon)mått – 29 år.

Nästa inlägg kommer handla om preferensaktier då jag fått det önskemålet samt att jag vet att det finns ett stort intresse där ute som bör matchas med likalydande kunskap om aktieslaget.

Jag önskar er alla ett fantastiskt 2015 och vid nedgång får vi köpa billigare, köp billigt och sälj dyrt ni vet.. 😉

onsdag, januari 21st, 2015 Okategoriserade 2 Comments

Sammanfattning 2014!

Nu är år 2014 förpassat till historien och böckerna stängda. Under de lediga dagar som står till blog-dec-2015-squashens förfogande kring jul och nyår kan det vara på sin plats att reflektera lite över det gångna året.
Dels vad som varit bra men även vad som kan bli ännu bättre under 2015. Det gångna året har varit intensivt på marknaden med extremt expansiv penningpolitik, appreciering av USD, geopolitiska spänningar, oljeras och rubelkrasch för att nämna några. Murphys lag har gjort sig påmind genom att ge en juli/augustisättning där portföljen föll samtliga!! dagar på min utlandsvistelse. Behöver jag påminna om att jag var utomlands även under S&Ps nedgradering av USAs kreditbetyg 2011? Bortsett från den tragik som vissa av dessa händelser ger upphov till så medför marknadens svängningar alltid möjligheter, möjligheter som jag vill bli bättre på att utnyttja.

När jag blickar tillbaka på året som varit kan jag konstatera att jag idogt sparat bestämd slant varje månad. Varit med i ett flertal IPO:s som fallit väl ut med kraftiga uppgångar därefter såsom Lifco och Hemfosa. Jag har även lyckats timingmässigt med att ”buy on dips” under året där köp gjordes 16 okt, dagen innan marknaden vände korrektionen som varade 19 sep till 16 okt. De mest färgstarka affärerna i min relativt defensiva portfölj var Balder kring 80 kronan samt SEB kring 83 kr men även uppbyggnaden av den utländska portföljen vari jag har Berkshire Hathaway och Apple än så länge, valutamedvind samt stark utveckling för aktierna resulterade i +36% på årsbasis med Berkshire > +50% (inkl. valutaför.)

Året i siffror enligt nedan:

Portföljtillväxt inkl. sparande: 407 000 kr
Utdelning: 112 000 kr
Avkastning: 21.53%

Det är första året den totala värdeökningen i portföljen överstiger 400tkr då föregående år landade på +350k (2013). Mina mål för 2015 är både hårda och mjuka till karaktären. Jag bör kunna generera över >300k enbart baserat på utdelning och sparande. Om jag bestämmer mig för att öka exponeringen i den lånefinansierade amorteringsportföljen till 1 MSEK bör jag vid en genomsnittlig börsutveckling kunna landa på en bit över 500k nästa år. Amorteringsportföljen är en helt belånad portfölj med mycket låg WACC (genomsnittlig kapitalkostnad) som agerar spreadcase och genererar täckningsbidrag/överavkastning till huvudportföljerna. Den är inte långt ifrån 1 MSEK i belåning idag men om jag vrider upp den dit så kommer jag stanna där, det varken är eller kommer bli någon form av hazardspel varpå jag kommer ha hård riskkontroll, som sig bör. Jag gråter inte över spilld mjölk, hellre en solid avkastningskrona än en flyktig variant.

Mina finansiella nyårslöften:

– Portföljtillväxt på:

150 000 kr vid kraftigt negativ börs
300 000 kr vid genomsnittlig börs
500 000 kr vid god börsutveckling

– Fördjupade kunskaper inom främst aktieanalys.
– Fortsätta att renodla mina portföljer (amortering/kassaflöde/tillväxt/worldwide).
– Redovisning av mina portföljer på bloggen enligt tidigare löfte.
– Interagera med med likasinnade för att utbyta erfarenheter.
– Utöver ordförandeskapet i Unga Aktiesparare Lidingö även bidra som ledamot i Aktiespararna Lidingö.
– Ett flertal investerarresor där en går till börsgolvet i NY. (ev. Norge/Ryssland)
– Delta på Warren Buffets Berkshire Hathaways bolagsstämma i Omaha, Nebraska.

Önskar dig all lycka till det kommande börsåret så ses vi i öppningscallen imorgon!

/ Investeraren

torsdag, januari 1st, 2015 Okategoriserade Inga kommentarer
 

Nicklas Andersson

jag

 
Ålder: 29
Bor: Lidingö

Denna blogg är
en del av Ekonomikunskap
som startades 2009 för att inspirera människor till att tänka på ett nytt sätt angående sin ekonomi.

Bloggen är till för dem som är om möjligt än lite mer intresserade, då de faktiskt med små enkla medel är möjligt att ta kontroll över sin privatekonomiska situation och leva livet på det sätt man vill, inte måste!

Kontakt:


Portföljtillväxt 2015

Goal: 500 000 kr
Complete: 490 172 kr

98%

Widget by Financial Planning.

Kommentarer

  • Anders: Intressant att Swedish Match hade högst utdelning för 2016. Såg att det var en extra utdelning för...
  • Yggdrasil Slots: Tror att Yggdrasil blir det nästa stora spelföretaget på börsen om Cherry AB beslutar sig för att...
  • Robin: Hej! Tänkte ta ut ett lån via Avanza till en ränta på 1.96. Vad är egentligen risken med att köpa SAS...
  • Herr Rummelpengar: Hej, Kan bara instämma med att EFN är riktigt duktiga på det de gör inom livemedia. Lagom långt,...
  • Nicklas | Admin: Hej, Tack för den trevliga återkopplingen 🙂 dessutom kul att du gillar podden, bara att säga till...